Narkotikabrott i Sverige omfattar innehav, bruk och smuggling av narkotika, med varierande straff och rättsliga konsekvenser beroende på brottets allvar.
Narkotikabrott är något som har stora samhällsekonomiska och sociala konsekvenser. Varje år lagförs tusentals personer för olika typer av narkotikarelaterade handlingar, allt från innehav till grov smuggling. Till skillnad från många andra brottskategorier ser man ofta en tydlig koppling till unga och ibland även till personer utan tidigare brottslig bakgrund.
Polisen och rättsväsendet lägger stora resurser på att förebygga och bekämpa narkotikabrott. Gällande lagstiftning är sträng och omfattar både innehav, bruk, förvaring och överlåtelse av narkotika. Rättsligt stöd vid narkotikarelaterade brott finns att tillgå för den som är misstänkt. Valet av offentlig försvarare kan påverka hela vägen – från förundersökning till rättegång.
Olika nivåer av narkotikabrott och konsekvenserna av dem
I svensk lagstiftning klassificeras narkotikabrott i allt från ringa till normalgraden av brott, samt grova brott. Straffskalan varierar kraftigt beroende på mängd och typ av narkotika samt omständigheterna kring brottet. Mindre innehav kan leda till böter eller fängelse i sex månader, medan grova fall ger avsevärt längre straff.
Den stora variationen gör att ärenden kring narkotikabrott ofta kräver noggrann prövning och jurister som har djup förankring i området. Att se till att tidigt få rättsligt stöd kan bidra till att minska oro, förvirring och risken för framtida konsekvenser, samtidigt som det fungerar som en garanti för att den misstänktes rättigheter tillvaratas under hela den rättsliga hanteringen.